Har bestämt mig för att skapa rutin i mitt liv och börjar med att vända på dygnsrytmen. Det börjar bra, kom mig upp 8 i morse och ikväll blir det att lägga sig före 12 som gäller.
Man mår ju mycket bättre av att ha rutin, det förbereder ju även dig inför arbetslivet när du är sjukskriven p.g.a psykisk ohälsa. Jag har ju en ledig sommar ännu framför mig, men till hösten är jag hopperligen äntligen redo att börja jobba igen. Jag väntar faktiskt, för man blir inte rik direkt av att vara sjukskriven.
Och tänker ta upp dehär igen.
Finns säkert de som tycker att vi som är sjukskrivna p.g.a psykisk ohälsa och inte kan jobba är lata. För vissa förstår inte hur man kan vara sjukskriven för "lite ångest". Har hört och sett en del angående detta och har själv förr inte riktigt vågat säga varför jag är sjukskriven för att jag är rädd att folk ska döma mig innan de faktiskt vet bakgrunden. För utåt verkar jag ju frisk, jag är social, håller på med min hobby och är glad.
Saken är den att på insidan är jag ganska slut. När ångesten slår till finns ingen extra ork till något annat eller att ens prestera. All energi går åt att tampas med ångesten, och då äter jag medicin mot allt detta. Inte jag själv heller som har bestämt att vara sjukskriven ännu under sommaren, utan det är en rekommendation jag fått, för att jag verkligen ska klara av att jobba sen.
Och till er som säger till folk med psykisk ohälsa (eller säger saker om folk som lider av det) att ta ansvar och skaffa ett jobb för att tjäna pengar och kunna försörja oss; det är inte så lätt.
Det är heller inget en som mår dåligt ska behöva höra, för tror ni inte att vi redan känner oss lata och inte accepterade? Så varför ska sånt påpekas?
Man får helt enkelt lära sig att leva på det man får, och hur vi sköter vår ekonomi har ingen annan med att göra. Det gör mig så arg att läsa vilka kommentarer vissa som är sjukskriven p.g.a psykisk ohälsa får, eller höra någon kommentera nåt om att andra "blir utbränd/sjukskriven fast jobbet/studerandet inte är så jobbigt och krävande"
Hur vet du som kommenterar/säger sånt vad som upplevs jobbigt av en annan? Det du tycker är lätt är jobbigt för nån annan. Och alla upplever inte motgångar i livet på samma sätt. Alla lever inte ett enkelt liv som löper på bra, det behöver inte ens finnas en orsak till att någon börjar må sämre. Eller orsaken kan vara nåt som en annan inte alls upplever som svårt.
Bara för att vissa blir fortare utbrända betyder inte att de är lata och inte klarar av vissa saker, utan vi kan inte något åt hur vårt psyke funkar.
En med psykisk ohälsa och ångest kämpar varje dag för att må bättre, och har du aldrig mått så dåligt själv så vet du ju inte vilken energi det tar att bli frisk. Det behöver inte synas utåt hur en person mår på insidan. Därför ska du inte kommentera når heller angående personens liv, ork eller sjukskrivning.
Jag själv har haft turen att ha förstående personer runt mig, som inte dömt mig för att jag varit sjukskriven nu en längre tid. Jag har aldrig blivit kallad lat så vitt jag vet av nån annan än mig själv. INGEN med psykisk ohälsa är lat eller oansvarig.
Och skulle nu nån få för sig att döma mig och säga nåt om att jag är sjukskriven för nåt som inte syns på utsidan, varsågod. Det säger mer om personen som väljer att kommentera andras liv än mig. För att döma utan att själv ha upplevt det är bara dumt.
Och jag är inte själv perfekt gällande sånt, nog har jag lagt mig i sånt jag inte borde också. Och det har jag nu lärt mig att jag inte ska, för jag vet inte hur andra känner. Så jag är väldigt försiktig numera att inte döma folk.
Och sen så hoppas jag att när vi som lider av psykisk ohälsa och är sjukskrivna orkar oss ut i arbetslivet igen, att arbetsplatserna inte väljer utefter hur "frisk man varit". Utan ser på arbetsmoralen sen och förstår att bara för att vi en gång varit sjuka, betyder det inte att vi kommer att börja sjukskriva oss direkt heller. Jag åtminstone kommer att börja arbeta igen för att jag vet att nu orkar jag, jag är redo, jag är frisk och då klarar av att jobba med den uppgift jag sökt. För vi kan med rätt hjälp bli friska.
Vi behöver chansen att ta oss ut i arbetslivet igen och få chansen att visa att vi klarar det.
Detta tänket hade jag inte förra sommaren, men mycket har ändrats sen dess.
Visst funderar jag på hur detta kommer påverka framtida jobbsökande och min chans att få jobb igen, men jag borde inte lägga för stor fokus på de tankarna utan fokusera på vad jag faktiskt klarar av och mina meriter. För mina meriter finns kvar.
För om vi aldrig kommer oss ut i arbetslivet, hur ska vi då kunna bli friska och komma tillbaka fullt ut?
Med detta vill jag påminna alla: Du ska aldrig skämmas för att du är sjukskriven p.g.a psykisk ohälsa, det finns en orsak till varför du är det, och du är inte lat. Vi ska våga erkänna att vi inte alltid mår så bra, och det är helt okej. Går vi och trycker ner oss själva och tror att vi är lata och en börda, ja då blir vi aldrig friska.
Och du som väljer att kommentera en annans mående och varför vi är sjukskrivna och inte gör dittan eller dattan: Hur tänker du riktigt?
Och till lite annat: För att förbereda mig på att ha tider att passa och att behöva prestera, så har jag anmält mig och Cadi till en tävling på Lördag. Jag för då testa mitt psyke och träna det med nåt jag är trygg med och som har hjälpt mig otroligt för att komma på fötter igen. Vill ni läsa mer om det och förberedelserna inför tävlingen så får ni följa allt på hästbloggen: gabriellalund.weebly.com
Ha en fin dag alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar