11 oktober 2017

När man borde ha kommit längre i livet...

God kväll allihopa

Idag har tanken slagit mig att man bra kunde vara barn på nytt. Bara för en stund så man slipper alla bekymmer, all press, allt ansvar. Som barn behövde man inte tänka på vart man ville komma i livet och tiden tills man blev vuxen kändes så långt borta då minns jag. Nu är jag där, vuxen, 23 år. Jag är inte så gammal än, jag vet att jag är ung, men när man ser andra i ens egen ålder gifta sig, skaffa barn eller få fasta jobb så börjar man fundera på vart man själv har kommit i livet. Jag vill inte ens tänka på framtiden, den känns inte speciellt positiv just nu. Och vart har jag kommit? Känns snarare som om jag tagit ett steg tillbaka. Visst har jag hunnit med en del, som flyttat hemifrån en sväng, men då psykiska ohälsan tog över så drogs jag tillbaka så att säga. Jag vet att jag själv måste se till att få ordning på mitt liv och jobba mig framåt, men det är inte så lätt när orken inte finns. Visst mår jag mycket bättre nu än jag gjorde i början, men jag kan fortfarande inte se framåt utan att ångesten gör sig påmind. Men jag vill mer än något annat komma mig ur denna onda cirkel igen och komma tillbaka och ta tag i livet igen. Just nu går det så upp och ner, ena dagen känner jag mig redo för all världens äventyr, nästa ser jag ingen mening med nåt och bara gräver ner mig i det negativa.
Jag har för lätt att fokusera på det negativa och det jag inte har istället för det jag faktiskt har. Men jag är en vuxen person och vill ha mitt eget liv igen. Tyvärr blev det ju nu så hastigt med allting att jag inte har råd med en egen lägenhet ännu, men jag hoppas att det börjar lossna nu med allt så att jag kan ta tag i det också. Tills dess får jag bara acceptera situationen helt enkelt och stå ut...
Och längtar mer än något tills att jag mår så pass bra att jag kan börja arbeta igen, det är nog det största målet jag har just nu.

Nåjaa, det var dagens funderingar det, måste skriva av mig ibland. Men nog ska jag komma tillbaka 100% ännu, jag vet att den riktiga jag finns inom mig nånstans...

Dagens positiva: Hästen tog galoppen från skritt idag vilket är ett framsteg. Något att se ljust på i alla fall ;)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar