9 juli 2011

A nice night, then a sad day

Gårdagen startade inte bra, startade lite deppat...
Men kvällen blev en höjdare, verkligen :) For en 4 tiden till Hedds, som började med Singstar, haha, skojjit ;) Sket sig men roligt hade vi, och på samma gång fick vi jaga ut en och samma fjäril x-antal ggr. Och en geting, haha, men då flydde vi ner till källaren ;) Men bestämbe oss för att gå ut och vänta på Tettan som anlände runt 6-tiden, och så in igen och snacka lite. men eftersom värmen låg som ett tjockt täcke över oss for vi ner till källaren där det var svalt och skönt, och pratade om allt mellan himmel och jord. Efter en stunds pratande ville vi vara barn igen och det bar av till skolan och gunga, haha, med skosparkar tävling som följd. Jag förlorade :(
Lite snack och musik där, senare bar det av tillbaka till huset, och källaren, med popcorn. Pratade, skrattade och slutligen spotta popcornsmajsen, haha.

Efteråt blev det sanning eller konka. Startade lugnt (ingen vågade välja konka på hela spelet...) med vanliga frågor. Men spårade ut med mer och mer personliga frågor och vi skämde ut varandra ;) Avslöjanden...
Men tettan for hem något före 12 och jag och Hedd satte oss i gungan de hade ute, och pratade, det var verkligen härligt väder. Så jag for hem lite efter 1. Härlig kväll kan jag konstatera.

Denna dag har inte varit fullt lika bra. Åska hela dagen. Verkligen deprimerande eftersom samma tanke dök upp i huvudet som gjorde mig på sämre humör igår.

Vad kan ha hänt Ninna?

Sist jag såg min lilla kisse var i Tisdags, när han kröp ihop vid mitt huvud och skulle vara nära, sötis. Blir det mitt sista minne av honom? Har jag hört hans jamande för sista gången? Ska jag aldrig mera få ha en diskussion med honom? Han som alltid tröstade mig. När Lady dog, när Nala och Totte försvann och alla andra gånger jag varit nere. Han har alltid hållit mig uppe. Har alltid varit så trevligt när man kommer hem hit och höra hans glada hälsning, hans glada jamanden när han hör en.Nu e det så tyst, fast jag ropar får jag inget svar. Han har varit borta förr, men inte såhär länge. Vet att det finns djur som kan skada honom, men hoppas innerligt att han dyker upp här snart igen och jamar som förr... 

Dessutom mår Findus (vår andra katt) inte helt bra heller, för han har tydligen krockat med en bil, och fått någon inre blödning i hjärnan så att han bara kan ha huvudet åt höger när han äter och balansen e försämrad. Men han e tack och lov på bättringsvägen och kommer att repa sig själv. 

Snälla kom hem, snälla var i livet, Nönnis, utan dig vet jag inte....
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar