Det är nu som man är vuxen...

Hej på er i sommarvärmen!

Eller ja, här är det riktigt varmt och kvavt i luften idag. På gott och ont...

Mina planer för dagen är att ordna upp i stallet och rida hästen. Om det går för all ohyra vill säga...
Mot kvällen är planerna att min barndomskompis kommer till mitt och vi ska köra lite Mariokart ;) Du blir aldrig för gammal för att spela Wii, haha. Bra med barnasinnet kvar säger man ju.

Städade lägenheten idag också så nu är det gjort för denna vecka. Även en massa smutstvätt har jag lyckats samla ihop så det ska tvättas. Har ingen egen tvättmaskin, och att dra smutstvätten av och an är inte det mest praktiska. När det är tvättat ska det då vikas och tillbaka sen. Skulle vara mycket enklare att ha en egen tvättmaskin så man inte skulle behöva konka kläderna fram och tillbaka. Tvättmaskinen har inte varit högsta prioritet än då det funkar att tvätta vid föräldrarnas, men nog är det ändå nåt som ska investeras så småningom.

Jaa-a, det var enkelt förr då man var barn. Inte behövde man tänka på allt som man måste idag. Men å andra sidan så är jag nog hellre vuxen, man har en bättre syn på saker och ting, samt så förstår man sig på vad som faktiskt spelar roll i livet och inte lägger energi på sånt som i det stora hela har så stor betydelse.

Nää, detta blev inte mitt bästa inlägg, så får skriva mera sen!

Denna lördagen och ny medicin

God Lördagkväll eller vad man nu ska säga.

Har en förkylning och är trött nu, varit det den senaste veckan. Har dessutom fått en ny medicin nu också som vänder kroppen upp och ner. Den påverkar även sömnen som för tillfället inte är den bästa, utan vaknar flera gånger om natten vilket i sin tur resulterar i trötthet hela dagen.
Ska jag kommentera träningen så kan jag bara säga att det inte blivit av på över en vecka nu pga förkylning och trötthet. Men jaja, bara förkylningen gett med sig och kroppen vant sig vid medicinen så är jag back on track igen!

Kameran är laddad igen och känner lite för att gå ut och fota en sväng idag. Ska försöka hitta lite intressanta motiv så det inte bara blir det samma hela tiden. Men före det så kallar stallet och så ska jag försöka komma mig upp på hästryggen också.

Klockan rusar bara iväg så jag hinner inte med heller, men tröttheten gör så jag har svårt att komma igång, så bara att ta sig i kragen nu då och masa sig iväg i stallet så något blir uträttat idag, sen tror jag att det bara blir en lugn lördag för min del. Ha en fin kväll allihop!

Egobild...

Fresbeegolf, förkylning och hälsosammare kost.

God kväll!

Gårdagen blev riktigt skoj, var och provade på fresbeegolf till Kokkola med en kompis.
Rätt så skönt väder var det även om det blåste ganska svalt, men solen sken åtminstone.
Efter att vi spelat färdigt så for vi till hennes och diskuterade allt mellan himmel och jord. Trevlig kväll, saknar att ha nära till alla vänner så man bara kan ta en "kaffe" (inte för att vi dricker kaffe, men talesätt) spontant sådär bara. Lite skillnad på 4 och 60 km...
Nåå, jag har ju bil så det är ju inga problem att ta mig nånstans, jag körde betydligt mera förr så inte gör sträckan nåt för min del.

Imorse när jag vaknade kände jag att det inte bara är träningsvärk som gör att musklerna värker i kroppen, utan en förkylning som tyvärr har hittat mig också. Helgens träning blir vila istället, bara att ta det på nytt nästa vecka då.
Har tänkt att förutom träningen börja äta lite hälsosammare igen. Undvika onödigt socker in i veckorna, för min kropp mår mycket bättre utan allt extra socker. Sen är det nåt annat om man blir bjuden på gott, tänker inte bli lika strikt som ifjol ;)

Har lite mindre roligt att ta tag i imorgon också, städa... Kommer in otroligt mycket grus nu och i min lilla etta går det inte många dagar förrän det är lika skräpigt på golvet igen som innan jag dammsög. Fast även om det är tråkigt att städa så känns det bra efteråt med ordning i lägenheten.

Nu ska jag söka mig till sängs, hoppas på att förkylningen bara är på snabbvisit.

Bjuder på lite kattbilder från idag, som den crazy catlady jag är.

Går framåt med träningen

God kväll!

Måste faktiskt säga att det börjat gå bra med träningen.
Igår blev det en springtur med hundarna på ca. 4 km, en klar förbättring sen ifjol såg jag på sportstracker. Då sprang jag samma sträcka på 1h, gick mycket mera då. Igår blev det på 36 min och jogging hela vägen. Kan väl konstatera att ridning är bra konditionsträning det också med tanke på att lördagens springtur var den första på 1 år.

Idag så har jag fixat stallet och ridit före jag for på gym. Blev styrketräning av mage och rygg.
I ridningen har jag märkt att min högra sida är svagare än vänster, och det tror jag beror på att jag lyfter vattenhinkar med höger arm för det mesta, så musklerna på vänster sida av magen tränar mer...
Jag är också svag i nedre delen av ryggen, så fokuserar på att stärka hela ryggen då jag tränar, det gynnar mig i ridningen då jag behöver använda ryggen en del.

Att träna gör gott för psyket. Ångesten är mindre när jag tränar och det är riktigt skönt faktiskt.

Morgondagen vet jag inte hur det ser ut träningsmässigt, ska till Kokkola med en kompis och spela frisbeegolf så jag får se vad jag hinner med. Antar att det bara blir att fixa stallet.

Jag skriver mera imorgon, ska söka mig till sängs nu.

Psykisk ohälsa - Min erfarenhet, tänk då och nu.

God kväll!

Som de flesta vet så är det ju examenstider nu och många som äntligen får den yrkestitel de jobbat sig mot och ser framemot att endera studera vidare eller ta ett kliv in i arbetslivet på riktigt.
Själv har jag fått uppleva allt som har med examen och att bli färdig med ett yrke att göra två gånger. En gång 2014 och så ifjol då. Och oj känslan när man är färdig och ser framemot det som väntar, den är härlig!
För mig blev det dock inte riktigt som tänkt om man säger så.
Året som följde för min del blev att arbeta mig fri från psykisk ohälsa och ångest. Alla planer på att skaffa mig ett fast arbete som kock var bara att lägga åt sidan.
Vad som hände är inget som jag känner är relevant att ta upp idag. Jag har gått vidare från den punkten och på så vis är allt bra idag.

Men psykisk ohälsa, hur jag gick från botten till att klättra dit där jag är idag, det tänker jag skriva om.
Sommaren 2017 fick jag lära mig mycket om mig själv. Att må psykiskt dåligt tar ner en ordentligt och det suger sån otrolig kraft ur dig att det faktiskt överraskade mig. I början av sommaren mådde jag så pass att jag inte hade nåt intresse av att vara social, ingen ork heller för den delen.
Att träffa nya personer fanns inte inom räckvidd då jag knappt visste vem jag själv var.
Helt ärligt så kände jag mig som en zombie och jag kände inte alls igen mig själv som person. Jag visste inte om jag var glad, ledsen, arg, besviken... jag visste ingenting.
Visst umgicks jag lite med vänner, men enda gången jag faktiskt kunde umgås och slappna av mer var när jag var med barndomsvännerna som jag alltid känt.

Jag hade ju redan flyttat hemifrån men blev ett hastigt beslut att flytta hem igen. Trots att jag var 23 kan jag väl säga att det då var rätt val ändå för att jag inte orkade ta hand om mig själv.
Att vara bland mycket folk var inte alls roligt och riktigt jobbigt. Osäkerheten och rädslan att träffa på någon bekant som skulle fråga hur allt var var det värsta.
Det som hjälpte mig att orka igenom vardagen var hästarna. Då jag var med dem kunde jag koppla bort det som fick mig att må dåligt för en stund och bara fokusera på dem.

Jag spenderade mycket tid i sängen, för vissa dagar fanns inte ork till annat då jag mådde så dåligt, även panikattacker hade jag ibland. Glömde jag att ta medicinen en dag tog ångesten över mig helt och jag orkade knappt genom dagen.

Vardagliga saker som att städa, laga mat, gå ut och gå var en STOR utmaning. Jag orkade inte alls ta tag i nåt sånt. Bara tanken på något av det slog ut mig så pass att jag bara lämnade att ligga i sängen så ångesten blev så stark. Inte p.g.a lathet (fast jag aldrig gillat att städa ;) utan helt enkelt för att psykiska orken inte fanns där.
Jag var nog heller aldrig glad på riktigt, utan de gånger jag skrattade så var det för stunden, men glad kunde jag inte vara. Jag sket även i hur min framtid kunde bli, för just då såg jag ingen framtid och trodde att det nog aldrig skulle bli bra.

Kroatienresan sen på hösten blev en vändpunkt för mig. Under resan kunde jag faktiskt slappna av och må bättre på riktigt. Jag kunde lämna vardagen och alla problem hemma och njuta av resan. Det hela gav som en ny start för mig. Jag kunde bli social igen.

Väl hemma igen tog jag tag i lite som varit helt omöjligt för mig under sommaren, och så småningom började det vända lite.
Visst hade jag fortfarande en del dagar då allt bara var botten, men de blev färre.

Efter nyår började jag så småningom bli mer mig själv igen och tog tag i det hela att flytta hemifrån igen. Jag kände att det var dags för nåt eget och det var riktigt rätt beslut.
Så småningom började jag känna igen mig själv, jag började ha mera koll på vem jag var igen.

Och nu, mot sommaren 2018, kan jag säga att jag är jag igen. Jag har fortfarande inga andra framtidsdrömmar än att bli helt 100% frisk igen och få tillbaka all min ork. Jag är fortfarande utmattad psykiskt och orkar med mindre än jag gjorde före alltihop, samt blir snabbare stressad, men ett fast arbete till hösten är inte en omöjlighet, utan något jag skulle se framemot och nåt som jag ska ge mig f*n på att få.

Mycket har jag också lärt mig under året som gått. Jag är inte samma person som för ett år sen längre, utan jag har nya erfarenheter och har lärt mig hantera saker på ett annorlunda sätt. Jag skulle säga att jag blivit en bättre version av mig själv, eller så har jag bara växt upp, vem vet? ;)

I alla fall är jag redo att ta tag i livet ordentligt igen och komma tillbaka på banan på riktigt.

Och jag skäms inte för att jag mått dåligt, eller försöker att inte göra i alla fall. Psykisk ohälsa är idag så otroligt vanligt att vi måste våga prata om det utan att skämmas. Väljer nån att döma mig efter hur jag mått förr så fine, då vet jag att det inte är värt att slösa nån energi på dem.
Kom ihåg det, dömer nån dig efter hur du mått och orkat så låt dem vara så trångsynta då. Det är inget du ska ödsla energi på. Lägg energi på dem som faktiskt funnits där för dig under den tuffa perioden och som inte struntat i dig.

Jag har haft turen att ha kvar alla vännerna som före jag mådde riktigt dåligt. Då vet man att det är äkta vänner man har.
Jag har heller aldrig behövt höra att jag är lat eller någon kommentera nåt om mitt mående. Så jag har haft tur. Men vet att flera får höra negativt när lider av psykisk ohälsa. Och inte bara psykisk ohälsa, utan även fysisk ohälsa som kanske inte syns utåt verkar en del ha ett behov av att kommentera. Vilket är så fel det bara kan bli.

Jag har fått stöd av många runt mig, och det tror jag är orsaken till att jag efter bara knappt ett år kunnat komma så långt. Vet många som lider av psykisk ohälsa i flera år och mår riktigt dåligt. Jag är tacksam att jag mår så mycket bättre redan.

Och till sist, kom ihåg: Du kan reagera hur som helst av vad som helst. Ingen kan säga åt dig att du överreagerar över en händelse eller att du inte kan reagera så över något sånt där. Alla är vi så olika och ingen vet hur en annan känner, eller varför vi kanske reagerar som vi gör. Ibland vet vi inte ens själva varför. Men mycket beror ofta på vårt förflutna, och det är inget som andra vet något om.

Till er som mår dåligt: Skit i dem som inte har en vettig kommentar att komma med och dömer er efter ert mående, tror de att de har nåt att säga till om, deras problem, de är inte värda er energi.

2012 - då jag mådde som bäst

2017 - när jag mådde sämre än nu

Tagit tag i träningen igen - gjort upp en liten utmaning för motivationen

Denna helgen for i ett även om det inte blev tävling som tänkt. Har inte alls hunnit starta datorn, vet inte vart tiden flugit iväg.

I alla fall, denna helg blev det äntligen av att ta tag i träningen igen. Kan säga att jag har jävlig träningsvärk idag, haha.
I Lördags for jag med syrran på en springtur. Jag har ju inte alls tränat på annat vis än ridit det senaste året, så blev riktigt överraskad av hur bra min grundkondition fortfarande är faktiskt. Vi gick först ca. 1 km sprang 4 km och fortsatte sedan runt och promenerade nästan 5 km. Så allt som allt blev det lite under 10 km hela rundan. Förvånad över att jag orkade springa 4 km i ett sträck, det var ju där jag slutade ifjol, så att börja igen på samma sträcka efter ett år var överraskande.

Igår var vi på gym och jag tränade rygg och mage. Och fy fan säger jag bara, där har det nog försvunnit en del...
Sist jag gymmade var nångång i Juni ifjol, då tränade jag också mage och rygg. Gjorde då 50 x 65 kg i marklyft. Igår blev det 30 x 45 kg och så orkade jag inte mer. Samma sak med övningarna jag gjorde på marken. Fick ta det jag klarade av i en minut förr i 2 x 30 sek. istället. Men nog kommer det tillbaka bara jag fortsätter, men blir nog inte lika aktivt gymmande som förr inte.

Men jag och syrran har valt att ha en liten "utmaning" eller vad man ska säga för att hålla motivationen uppe. Varje helg har vi som mål att öka vår  joggingsträcka med 0,5 km. Slutliga målet är att i höst klara av att jogga hela 10 km:s sträckan vi nu for i Lördags.

Inom styrketräningen så är det bara att bli starkare som är målet. Vi har inte riktigt funderat ut något mer inom det.

Vi får se hur vi lyckas. Idag är min plan kanske en joggingtur med hundarna när det blivit lite svalare, är så otroligt varmt just nu så ska se hur det blir. Först blir det att fixa stallet åtminstone.

Gammal bild från ifjol

Bilder - Blommande äppelträd

Har varit full rulle och jag har varit riktigt trött senaste dagarna så att starta datorn har inte varit högst prioriterat precis. Tävlingen som skulle ha varit imorgon blev inställd så jag har en skön chillhelg framför mig bara.

Tänkte i alla fall ta och bjuda på lite bilder jag fotade i veckan. Provade lite manuella inställningar denna gång och ljuset var bara för härligt då på kvällen. Bilderna är inte redigerade.

Full rulle hela veckan

God kväll!

Sitter och äter lite nudlar som kvällsmål och ska ta och se ett avsnitt Dr. Phil före sängen kallar.
Tycker att det är ett riktigt bra program så har börjat se lite avsnitt vartefter de kommer upp på nätet.

Har dag fixat stallet och tränat shettisen min, men har varit så trött och dåsig hela dagen så på eftermiddagen slöade jag en liten stund, hade tänkt putsa lite lädersaker i stallet men får ta det på fredag.
 Fotade lite somriga bilder ikväll som kommer upp här imorgon, så vackert nu då allt blommar och det är varmt i luften. Härligt vårväder kan vi verkligen säga att vi fick nu i år.

Har för övrigt fullt program nu hela veckan framtill Lördag.
Imorgon från morgonen ska jag hinna rida min häst och fixa stallet. På eftermiddagen ska jag besöka en kompis, riktigt trevligt.
På Torsdag har jag på förmiddagen ett ärende till Nykarleby och sen mot kvällen ska jag träffa en vän. Haha, är social denna vecka.
Fredag kommer att gå åt att förbereda inför Lördagens hopptävling.

Det är min vecka. Får se hur slut jag är på Söndag sen då, det kommer bli en riktig latadag.
Jag orkar inte riktigt fullt ut än och blir fort trött när det är nåt extra men bra att bli van.

God Natt från mig!

Du är lat om du inte klarar att arbeta. Eller?

God dag!

Har bestämt mig för att skapa rutin i mitt liv och börjar med att vända på dygnsrytmen. Det börjar bra, kom mig upp 8 i morse och ikväll blir det att lägga sig före 12 som gäller.

Man mår ju mycket bättre av att ha rutin, det förbereder ju även dig inför arbetslivet när du är sjukskriven p.g.a psykisk ohälsa. Jag har ju en ledig sommar ännu framför mig, men till hösten är jag hopperligen äntligen redo att börja jobba igen. Jag väntar faktiskt, för man blir inte rik direkt av att vara sjukskriven.

Och tänker ta upp dehär igen.

Finns säkert de som tycker att vi som är sjukskrivna p.g.a psykisk ohälsa och inte kan jobba är lata. För vissa förstår inte hur man kan vara sjukskriven för "lite ångest". Har hört och sett en del angående detta och har själv förr inte riktigt vågat säga varför jag är sjukskriven för att jag är rädd att folk ska döma mig innan de faktiskt vet bakgrunden. För utåt verkar jag ju frisk, jag är social, håller på med min hobby och är glad.
Saken är den att på insidan är jag ganska slut. När ångesten slår till finns ingen extra ork till något annat eller att ens prestera. All energi går åt att tampas med ångesten, och då äter jag medicin mot allt detta. Inte jag själv heller som har bestämt att vara sjukskriven ännu under sommaren, utan det är en rekommendation jag fått, för att jag verkligen ska klara av att jobba sen.

Och till er som säger till folk med psykisk ohälsa (eller säger saker om folk som lider av det) att ta ansvar och skaffa ett jobb för att tjäna pengar och kunna försörja oss; det är inte så lätt.
Det är heller inget en som mår dåligt ska behöva höra, för tror ni inte att vi redan känner oss lata och inte accepterade? Så varför ska sånt påpekas?
Man får helt enkelt lära sig att leva på det man får, och hur vi sköter vår ekonomi har ingen annan med att göra. Det gör mig så arg att läsa vilka kommentarer vissa som är sjukskriven p.g.a psykisk ohälsa får, eller höra någon kommentera nåt om att andra "blir utbränd/sjukskriven fast jobbet/studerandet inte är så jobbigt och krävande"
Hur vet du som kommenterar/säger sånt vad som upplevs jobbigt av en annan? Det du tycker är lätt är jobbigt för nån annan. Och alla upplever inte motgångar i livet på samma sätt. Alla lever inte ett enkelt liv som löper på bra, det behöver inte ens finnas en orsak till att någon börjar må sämre. Eller orsaken kan vara nåt som en annan inte alls upplever som svårt.
Bara för att vissa blir fortare utbrända betyder inte att de är lata och inte klarar av vissa saker, utan vi kan inte något åt hur vårt psyke funkar.

En med psykisk ohälsa och ångest kämpar varje dag för att må bättre, och har du aldrig mått så dåligt själv så vet du ju inte vilken energi det tar att bli frisk. Det behöver inte synas utåt hur en person mår på insidan. Därför ska du inte kommentera når heller angående personens liv, ork eller sjukskrivning.

Jag själv har haft turen att ha förstående personer runt mig, som inte dömt mig för att jag varit sjukskriven nu en längre tid. Jag har aldrig blivit kallad lat så vitt jag vet av nån annan än mig själv. INGEN med psykisk ohälsa är lat eller oansvarig.
Och skulle nu nån få för sig att döma mig och säga nåt om att jag är sjukskriven för nåt som inte syns på utsidan, varsågod. Det säger mer om personen som väljer att kommentera andras liv än mig. För att döma utan att själv ha upplevt det är bara dumt.

Och jag är inte själv perfekt gällande sånt, nog har jag lagt mig i sånt jag inte borde också. Och det har jag nu lärt mig att jag inte ska, för jag vet inte hur andra känner. Så jag är väldigt försiktig numera att inte döma folk.

Och sen så hoppas jag att när vi som lider av psykisk ohälsa och är sjukskrivna orkar oss ut i arbetslivet igen, att arbetsplatserna inte väljer utefter hur "frisk man varit". Utan ser på arbetsmoralen sen och förstår att bara för att vi en gång varit sjuka, betyder det inte att vi kommer att börja sjukskriva oss direkt heller. Jag åtminstone kommer att börja arbeta igen för att jag vet att nu orkar jag, jag är redo, jag är frisk och då klarar av att jobba med den uppgift jag sökt. För vi kan med rätt hjälp bli friska.
Vi behöver chansen att ta oss ut i arbetslivet igen och få chansen att visa att vi klarar det.
Detta tänket hade jag inte förra sommaren, men mycket har ändrats sen dess.
Visst funderar jag på hur detta kommer påverka framtida jobbsökande och min chans att få jobb igen, men jag borde inte lägga för stor fokus på de tankarna utan fokusera på vad jag faktiskt klarar av och mina meriter. För mina meriter finns kvar.
För om vi aldrig kommer oss ut i arbetslivet, hur ska vi då kunna bli friska och komma tillbaka fullt ut?

Med detta vill jag påminna alla: Du ska aldrig skämmas för att du är sjukskriven p.g.a psykisk ohälsa, det finns en orsak till varför du är det, och du är inte lat. Vi ska våga erkänna att vi inte alltid mår så bra, och det är helt okej. Går vi och trycker ner oss själva och tror att vi är lata och en börda, ja då blir vi aldrig friska.

Och du som väljer att kommentera en annans mående och varför vi är sjukskrivna och inte gör dittan eller dattan: Hur tänker du riktigt?

Och till lite annat: För att förbereda mig på att ha tider att passa och att behöva prestera, så har jag anmält mig och Cadi till en tävling på Lördag. Jag för då testa mitt psyke och träna det med nåt jag är trygg med och som har hjälpt mig otroligt för att komma på fötter igen. Vill ni läsa mer om det och förberedelserna inför tävlingen så får ni följa allt på hästbloggen: gabriellalund.weebly.com 

Ha en fin dag alla!

Throwback: Bilder från Kroatienresan i September

God kväll!

Jag har inte så mycket att säga om dagen då jag sovit dåligt inatt och mest känt mig som en zombie idag. Tränat hästarna har jag gjort men inte så mycket mer.

Dessa bilder är redan delade på denna bloggen, men det felar ju inte att dela dem igen ;) Har varit svalt ute idag och inte alls nån sommarvärme, och det är ju bara skönt, måste ju komma ihåg att det bara är Maj ännu, sommarvärmen ska ju räcka hela sommaren.

Nåjaa, har riktigt resefeber just nu och skulle vilja ha en resa att se framemot. Men inte i år tyvärr vad jag nu vet av...


Före vi var till Kroatien i höstas så hade jag ju bara varit till Sverige, Norge och Danmark. Så riktigt roligt att besöka ett land utanför norden också och vackert var det. Jag skulle bra kunna tänka mig att åka till samma ställe igen och se mera, det gjorde så gott för mig.

Vandrarhemmet i vanda natten före vi flög till kroatien

Mobile Home, som vi bodde i

Översvämning han det också bli... kom otroligt mycket regn under ett par dagar

Infarten till en parkeringsgrotta...

Från nationalparken Cornati

  Och de sista bilderna är från den otroligt vackra nationalparken Krka. Den hade jag gärna besökt på nytt, aldrig sett nåt vackrare!